Löken är medelstor, rund och vit med tjocka och köttiga fjäll, som är tillspetsade. Plantering sker till 15 cm djup. Arten liksom den här nedan upptagna formen ställer inga krav vare sig på jorden eller dess kemiska reaktion. Man frestas faktiskt att anse, att den brandgula liljan trivs överallt. Den kan också med fördel användas iden perenna rabatten, där den överlever åtskilliga växter.

Stjälken är mörkgrön, mycket kraftig och så stabil att det aldrig blir fråga om uppbindning trots att den inte sällan bär ända upp till 15 blommor. Stamrötterna är talrika och mellan dem bildas många smålökar.

Bladen sitter strödda,är mörkgröna och tämligen smala. I praktiskt taget varje bladveck återfinns små mörkgröna bulbiller, som ger ett förträffligt förökningsmaterial.De är bäst utvecklade på stjälken mitt.

Blomman är skålformad och uppåt-utåtriktad. Kalkbladen är breda, har en varmt orangeröd färg. På varje kalkblad ses ett fåtal svarta stäck. Blomknopparna är starkt ulliga. Frömjölet är mörktbrunt. Blomningen inträffar i början av juli. Den brandgula liljan förökas mera sällan med frö på grund av att den utvecklar många sidolökar jämte de talrika bulbillerna. Fröna ligger länge i jorden innan de gror och utbildar lökar på stoloner innan det första bladet växer fram. Detta är utan tvekan vår härdigaste och mest tåliga lija. Den klarar vintrarna högt uppe i Lappland och ses inte sällan förvildad vid för länge sedan övergivna boplatser..